Några ord från Tommy Deogan    


Publicerat med tillstånd av Tommy.

Till de som känner sig berörda

Jag heter Tommy Deogan. Jag är lillebror till Tony Deogan. Jag riktar detta brev till de som aktivt, direkt och indirekt medverkade till Tonys död.

Jag vill ge uttryck för det sista jag har att säga om min brors dödsfall i denna text och på så sätt få alla frågetecken ur världen en gång för alla. Kort och gott kan det sägas, jag förlåter er.

Min brors väg genom livet var inte alltid rak, precis som för er. Jag vet att det inte var er mening att ha ihjäl Tony den vackra sommarkvällen vid Högalidspaken.

Som jag ser det, så är både ni och han offer för att ha växt upp och mött en passiv och rädd vuxenvärld i under era unga år. Tony hade en stor önskan och vilja i sitt liv, nämligen att jag skulle leva mitt liv laglydigt och med ideologi som är emot våld och kriminalitet.

Banden mellan mig och Tony är starkt. Det är starkare än att några okända människor kan bryta dem och på så förstöra den uppfostran jag fått av Tony och få mig att bryta mitt löfte till honom om att leva hederligt och sant. Kärleken till Tony och respekten för hans vilja är för stark för det. Att jag går runt och är bitter, hjälper ingen. Tvärtom, det ger mig Heller inte Tony tillbaka. Hans närvaro i mig är så mycket Starkare än vad er handling var, eller någonsin kommer att bli. Som jag ser så har ni redan fått era straff, det kanske värsta man kan få, i form av att ni får leva era resterande liv med vetskapen om att ni har tagit en människas liv. Det unnar jag inte ens min värsta fiende. Jag beklagar.

Oavsett om ni befinner er hemma eller på en anstalt så vill jag att ni ska veta att om jag kunde så skulle jag vrida tillbaka klockan, både för eran och för min skull.

Jag vet inte hur det känns för er, kan inte ens sätta mig in det men jag Vet dock en sak, nämligen att vi är allt för dåliga på att förlåta varandra och göra det bästa av situationer. Folk mår idag redan tillräcklig dåligt som det är.

Vi lever i ett samhälle som är långt ifrån perfekt och utan brister.

Vi som inser det, har ett ansvar att börja arbeta för en förändring, jag vill dra mitt strå till stacken för det arbetet.

Handen rent på hjärtat så hoppas inte jag att ni döms till frihetsberövning, ni har en mycket större uppgift som ni kan uträtta utanför murarna, nämligen att fostra nästa generation till att bruka och tänka anti-våld. Några av er har egna barn och det finns möjligheter för den som vill att även vara förebilder för andras barn. Ni har möjligheten att utifrån era erfarenheter av de handlingar ni har begått, också agera. Möjligheten att ta lärdom av detta och göra något gott, ni kan bidra genom och inte låta ytterligare en dynamisk och kreativ generation växa upp utan goda förebilder & fadersgestalter.

Jag har ingen rätt att säga vad ni skall göra men om ni bara prövar och försöker att göra det, så har ni min fulla respekt och ni har då enligt mig, inte tagit ett liv, utan räddat flera.

Ni har då enligt mig, sonat erat brott med råge och vänt det till någonting positivt. Och Tonys bortgång kan då förhoppningsvis istället ge er sinnesfrid istället för det motsatta. Om det nu gör det. Men det är som sagt upp till er. Tony var den som uppfostrade mig och formade mitt sätt att tänka så indirekt så är det han som förlåter er.

Jag har fått mycket kritik för mitt sätt att tänka och mitt beslut från "vänner", sättet jag valt att se på er som begick denna våldshandling, även ifrån min egen s.k. familj och folk som jag en gång trodde stod mig nära, och som jag trodde "brydde sig om" mig.

Tro det eller ej, jag bryr mig faktiskt om er, men framförallt, om våra ungdomar och kommande generationer. Men om jag är "otroligt dum i huvudet" eller "snäll", vilket många frågar, är en fråga om vilken ideologi man själv besitter som person tror jag.

Jag har en ideologi emot våld och för ett bättre samhälle, inte minst för våra Ungdomar och mina framtida barn. Den kan ingen ta ifrån mig, det har min storbror lärt mig. Han lärde mig ytterligare en sak i unga år: - "Tommy, en pojke kan göra misstag, men endast en man kan förlåta, du ska bli en man så gå och förlåt killen som tog dina skridskor." Tony Deogan 13år (Tommy 10)

Jag har en önskan, en önskan om att vi tillsammans kan besöka Tonys grav för att tända ett ljus, jag undrar om ni har den styrkan, jag undrar om ni har den respekten, men framför allt, jag undrar om ni har den ångern? Jag skulle hursomhelst beundra och respektera den. Jag önskar att vi samtliga berörda i detta kunde blicka framåt, och fokusera på våran framtid med våra egna familjer. Så varför inte börja med att tända ett symboliskt ljus hos Tony tillsammans? Jag hörde ett fint citat ur en film som hade ett fantastiskt budskap: – " Även fiender kan respektera varandra."

Det jag härmed har skrivit är endast mina tankar, åsikter samt beslut. Jag talar inte för någon annat än för mig själv. Som sagt, detta är riktat till ett fåtal personer och jag hoppas att ingen av dom eller någon annan tar illa upp.

Jag skulle även vilja ta tillfället i akt och tacka alla er som har tagit er tid att läsa mitt brev och jag önskar er alla lycka till i framtiden. Även till er som detta brev är riktat till. God Jul & Gott Nytt år. Låt år 2006 bli året där antivåldet får mer utrymme.

Vänligen,
Tommy Deogan
Stolt lillebror till Tony Deogan





Länktips: www.dialogan.se