”IFK-fansen i Göteborg har fel om tatueringar"    
 
Änglarna i Stockholm kritiska: Man ska följa sig själv – och inte bry sig om vad gaisare gör Det är töntigt med tatueringar. Det är bara Gais-supportrar som gör det för att vara häftiga, tycker Änglarna.
  
IFK-tatuerade Tony Deogan, 25 år, håller inte med.
– De resonerar fel. Man ska följa sig själv, säger stockholmaren som håller på Blåvitt. ”Änglarna Stockholm” står det på Tony Deogans högra överarm.
– Jag är en stolt IFK-supporter och jag vill visa att jag är blåvit. Andreas Johansson, 30 år, kassör i Änglarna i Göteborg påstår att det är lite töntigt.


Patrik Bengtsson och Tony Deogan
i Änglarna Stockholm skäms inte över att visa sina tatueringar. I moderklubben i Göteborg är inställningen en annan. "Jag förstår inte varför IFK-supportrar inte ska kunna ha tatueringar bara för att gaisare har det"
Foto: STEFAN MATTSSON

 
– Det är bara pajasaktigt. Gais har gjort det till en stor grej men det finns inget häftigt i det och springa på krogen och glänsa med den, säger Andreas Johansson. Debatten om klubbtatueringar har även synts på Änglarnas hemsida. Många undrar varför man ska tatuera sig. Det är ju bara gaisare som gör det för att ha något att skylta med. För en tid sedan föreslog någon på hemsidan att man skulle göra ett bildgalleri på IFK-tatueringar.
– Lägg av. Över mina döda kropp höll jag på att säga. Det finns säkert de i Blåvitt som tycker det är okej med tatueringar men många i min generation gillar det inte, säger Andreas Johansson.
  
Annorlunda attityd
I Stockholm är fotbollen het. I tatuerarstudios går nålen varm. Det ska synas vilket lag man håller på. Tony Deogan tycker inte det är något märkvärdigt med det.
– Det verkar vara en mentalitet som skiljer stockholmare och göteborgare åt. Bara för att Gais gör det så ska man själv inte göra det, just den kommentaren förstår inte jag, säger Tony Deogan.
 
Kärleksbekräftelse
Änglarna Stockholms ordförande Bjarne Berntsson håller med.
– Jag är själv tatuerad och för mig handlar det om kärlek och tillhörighet till Blåvitt. Tatueringen är inget jag tvunget måste visa upp ständigt och jämt. Den är mycket för min egen del i dag. Men att tatueringar är något som bara gaisare håller på med för att ”stila sig med” tycker jag är en fånig inställning. Den är en bekräftelse på kärlek till staden och klubben för mig.
 
Är man en bättre fotbollsanhängare om man tatuerar sitt favoritlag på kroppen?
– Nej, det har inte med det att göra. Det finns olika sätt att uttrycka sig på och så här vill jag visa vad jag håller på, säger Tony Deogan.

Men du har även tatuerat in Stockholm på armen. Hur går den ekvationen ihop?
– För mig är det viktigt i och med att jag är stockholmare. Jag är yngre och ganska ensam om det. Jag är stolt över att vara stockholmare och hålla på Göteborg. Sedan är det lite för att provocera folk, medger Tony Deogan. Föreningen Änglarna Stockholm har funnits ett par år. Men här sätter man ingen töntstämpel på den som tatuerar klubbmärket på armen. Patrik Bengtsson, 20 år, har haft sitt IFK-emblem på överarmen i två år.
– Man lever liksom med det alltid. Det är kärlek, säger han.

Marko Säävälä

Publicerad i Aftonbladet 2001-08-25