Det fanns en tid när resor till huvudstaden skyddes som pesten av blåvita fans, och antalet resande fans var 20-40. I dag är verkligheten annorlunda och bara i Stockholm är numerären numera runt 200 infödda. Råsunda i fjol såg någonstans mellan 500-600 blåvita supportrar, vilket är trevligt.
Att sedan vi "råkade" sänka Gnaget i sista minuten gör ju inget".

Det är jäkligt roligt för oss som varit med länge att även de matcherna inramas av blått och vitt. Änglarna Stockholm förtjänar stora applåder för sitt arbete, och exempelvis Bjarne - uppvuxen i Göteborg - gör ett hästjobb däruppe. Det är ringkedjor, egna tröjor, flaggor och en attityd som väcker uppmärksamhet. Det är också änglar i Stockholm som ligger bakom den skiva som vi i vår släppte från Supporterklubben. Äkta fotbollspunk är epitetet och det är ett stort arbete som Bjarne och de andra lagt ner. Ingen nämnd - ingen glömd. Att de finns på plats och dessutom ser till att vi får tillgång till en trevlig pub före matcherna gör de femtio milen till baksidan klart uthärdliga.

Dessutom hämtar vi en av våra revisorer (suppleanten, förvisso) från Stockholms bankvärld, även om han är mer hemtam i Lundens krogvärld, kanske. Vi kallas föraktfullt för IFK Sverige när det talas om att IFK är ett hopköpt lag utan själ och hjärta, men det är på läktarna som vi verkligen är IFK Sverige. Vi finns överallt. Från småttingar i Lysekil som överfaller utvecklingslaget med autografblock till rivalernas innersta kärna i centrala Stockholm.

Därför är vi unika.

Andreas Johansson

Artikeln publicerad i Aftonbladet 2001-07-14