Änglar - visst finns de överallt!    

Även Stockholm har sina Änglar. Men de håller på Göteborg.

Året är 1982. IFK Göteborg leder med 2-0 mot Hamburg SV i Uefacupfinalen på Volkparkstadion. I värmländska Munkfors sitter en 12-årig grabb och kan inte slita blicken från tv-skärmen. Runt omkring honom väsnas kompisarna. Men han hör dem inte. I stället följer han varje steg idolen tar - Torbjörn Nilsson, kungen av Blåvitt. Och när Nilsson gör mål och Blåvitt överraskar hela Europa genom att vinna den avgörande finalmatchen med 3-0 är lyckan total. - Det var då jag blev Ängel, säger Henrik "Zäta" Zetterlund och ler lite åt minnet. Den 12-årige skolpojken har vuxit upp, blivit fritidspedagog och flyttat till Stockholm. Men kärleken till laget han en gång tog till sitt hjärta lever kvar. Han är en av de ledande inom Supporterklubben Änglarna, Stockholmsfraktionen. Tillsammans med ett 70-tal tjejer och killar i åldrarna 20-35 år utgör han den kärngrupp som fylls av en känsla av förväntan och upphetsning när Blåvitt kommer till stan.

Själv skulle han vilja hinna se fler matcher, helst kunna åka med resten av gänget när de i hyrda minibussar drar land och rike runt för att stötta sitt lag. - Jag har bara sett tre "bortamatcher" i år; i Sundsvall, derbyt mot Gais och i Svenska cupen mot Karlskoga första april, berättar "Zäta". Men när han inte själv är där ser kompisarna till att täcka upp. Av Blåvitts 15 spelade matcher i år, både i allsvenskan och Svenska cupen, har Änglarna Stockholm funnits på plats vid 14 möten.

Vad är det som får er att lägga ut så mycket pengar på att följa Blåvitt överallt?
- Det är en livsstil, en passion som inte är förknippad om det går bra för laget eller inte. Inför varje match är man uppfylld av förväntan och en känsla av gemenskap.

Vilken är den största upplevelsen?
- När Blåvitt krossade Manchester United hemma på Nya Ullevi 1994. För en kille som är uppvuxen med Tipsextra och vet vilket storlag United är, var det en enorm lyckokänsla. I dag möts Blåvitt och AIK på Råsunda. För en vecka sedan drabbade lagen ihop på Gamla Ullevi. Då blev det 2-2. Teddy Lucic prickade in kvitteringen när bara det bara var åtta minuter kvar. Den matchen missade "Zäta". Den här gången finns det inget som kan stoppa honom från att vaja med i det blåvita havet på Södra Läktaren.

- Jag räknar med att vi blir 500 supportrar allt som allt. 80 från oss, resten av Änglaskaran är hitresta från Göteborg och de andra fraktionerna, säger han. Att möta AIK är alltid lite speciellt. En urgammal rivalitet mellan landets två största städer, i stil med Barcelona och Real Madrid. - Att bo här och hålla på det lag som alla Stockholmslag hatar, det är klart att det sticker ut. Man tänker sig för innan man går ut en lördagkväll i en blåvit tröja, det är ju som att tigga om bråk.

Vilket är ditt drömscenario i söndagens match?

- Att Kabba Samura kliver fram och får avgöra. De äldre spelarna med Magnus Erlingmark i spetsen visar vägen. Blåvitt måste kriga och inte vika ner sig.

Hur ska ni hjälpa fram erat lag?
- Det är ju ingen idé att försöka bräcka Black Armys tifo, så det enda vi kan göra är att skapa ett sjuhelvetes tryck med bra sång, säger "Zäta" med eftertryck. Kanske är det dags för Änglarna Stockholm att få uppleva en seger på Råsunda, den första på sex år. På bortaplan - men ändå hemma.

Carina Wrangberth

Artikeln tagen ur SVD 2000