"Änglar i lejonets kula"    


- engagerade änglar i huvudstaden

Var i Sverige förväntar man sig att finna minsta antal trogna änglar? Det spontana svaret blir - i huvudstaden, där det i dagsläget finns tre allsvenska lag som slåss om allmänhetens gunst och vänskapen mellan Göteborg och Stockholm är milt sagt ansträngd. Men den chansningen kom ordentligt på skam när vi mötte Bjarne och Anna-Karin timmarna innan det inställda derbyt mot Örgryte.

Anna-Karin, Bjarne och Henrik har tillsammans med ytterligare några kompisar startat och driver något man skulle kunna kalla 'Änglarna Stockholm'.

- Tja…än har vi inte något namn på det sättet, säger Bjarne, men visst, vi är änglar och bor i Stockholm så varför inte...

Bjarne är exilgöteborgare och har under närmare 20 år varit flitig besökare på IFK:s matcher. När vi frågar om favoritminnen nämner han förutom de givna svaren med diverse europatriumfer även stämningen mot AS Roma 1983 samt det första derbyt mot Örgryte 1981. - Du vet, över 40 000 på läktarna och ett enormt tryck på övre N sätter sina spår hos en grabb på ungefär 10 år.

Det var som för många andra jobbet som fick flyttlasset att gå till huvudstaden. Väl där stötte han ihop med bland andra Anna-Karin, en 19 årig tjej med både hjärta och hjärna på rätt ställe. Det var också hon som ringde runt till de medlemmar hon med hjälp av Supporterklubbens medlemsregister hittat i stockholmstrakten.

Hennes blåvita historia sträcker sig inte riktigt lika långt tillbaka som Bjarnes av naturliga själ. Familjen, som är en "riktig fotbollsfamilj" tillbringade somrarna på västkusten så kopplingen till Göteborg finner vi där. Det var dock vid VM 1994 i USA som valet slutligen föll på Blåvitt och alla de fantastiska spelare som kom från klubben och som sådana skördade framgångar på andra sidan Atlanten. Hon skrattar till och berättar att det kan bli riktigt hårda duster vid familjemiddagarna, brodern är nämligen inbiten Djurgårdare.

Idag utgör kärnan av IFK supportrar i Stockholm runt 25 personer som träffas relativt regelbundet. Man har vid båda stockholmsmatcherna 1998 samlats på pub för att gemensamt bege sig till arenan. Även Norrköping, Örebro och Västerås har fått ta emot organiserade besök från stockholmssektionen. Men båda säger samstämmigt att det blivit mer än bara fotbollen.

- Det har blivit till en rolig social grej och ett bra sätt att lära känna människor med olika bakgrund men ändå med gemensamma intressen. Att det blivit en bred spridning på både åldrar -men även kön, dock är det mest killar än så länge, ser de bara som en fördel.

- Alla kan komma med och känna att de har något gemensamt med någon annan, säger Anna-Karin. Man träffas även vid andra matcher än IFK:s, som till exempel vid landskamper eller någon av alla TV-sända matcher som visas på betalkanalerna.

- Problemet hittills har varit att ingen har vetat om att det finns andra med Blåvitt som favoritlag i stan, säger Bjarne. Det ensamt viktigaste steget var att någon tog initiativet och ringde runt till folk vi förutsatte var intresserade och det skötte Anna-Karin med bravur. De allra flesta har reagerat positivt. Nu har vi en telefonlista som innehåller närmare 70 namn, berättar han vidare.

Ett problem, som samtidigt är en utmaning, är att det förmodligen finns ännu fler med blåvita sympatier i Stockholm. Staden är stor och många har flyttat in utifrån, dessutom har IFK:s makalösa framgångar under de senaste 15 - 20 åren lagt grunden även för infödda stockholmare att ta klubben till sitt hjärta. I våra ögon är det inte så konstigt med tanke på alternativen… men väl i lejonets kula tyder det på karaktärsstyrka. Hur skall man hitta dessa och få dom att dyka upp på deras träffar och pubaftnar?

- Den största svårigheten är att få ut information, dels om att Änglarna Stockholm finns, dels om IFK i stort. Riksintresset har en tendens att geografiskt stanna innanför slussarna i huvudstaden vad det gäller det mesta. Bjarne berättar att han regelbundet ringer föräldrar och kompisar i Göteborg för att få reda på vad som händer utanför Stockholm.

Flera gånger under vår pratstund återkommer vi just till problemet med information. Längre fram i höst/vinter skall det läggas upp information som speciellt riktar sig till dessa utlokaliserade Blåvittsupportrar här på Änglarnas hemsida (http://www.anglarna.o.se/) men redan nu kan man komma i kontakt med stockholmssektionen på 'stockholm@anglarna.o.se' så tveka inte om du bor i trakterna kring eller i huvudstaden att ta kontakt. Har du inte tillgång till Internet eller E-mail så ber vi er kontakta supporterklubben på 031-15 00 73 och lämna namn och nummer så vidareförmedlas det till Anna-Karin, Bjarne eller Henrik.

Hur ser de då mer konkret på framtiden? Inför 1999 så är förhoppningarna att man skall kunna nå fler personer och utöka antalet träffar samt ordna fler organiserade resor. Kunde man få ett relativt stabilt antal resenärer blir det betydligt enklare att få bättre priser vid hyrning av bussar. Man vill även utöka samarbetet med Supporterklubben centralt med information om klubben, resor och annat som intresserar engagerade supportrar oavsett var man bor. Planer finns även på en flagga. Hur det till slut blir med den saken får vi se - utformningen, arbetet och behovet diskuteras. Kanske kunde man låna videoinspelade matcher och ha "nostalgikvällar".

Man resonerar om var och hur man kan nå ut till fler, universitetet nämns, men framförallt genom till exempel denna intervju och via Internet där människor man vet är blåvita ser att det finns ett riktigt engagerat gäng som har roligt tillsammans. När vi senare lämnar lokalen ser vi både Anna-Karin och Bjarne mingla runt i baren träffandes nya och gamla vänner. Minerna verkar glada trots höstrusk och inställd match.

Anders Jarenfors / Sverker Andersson

Artikeln tagen ur Här Är Änglarna, #4 1998